lilla projekt, har gått och värkt på det länge. Egentligen sedan förra hösten, men under sommaren har det bara blivit mer och mer tankar på hur jag ska lägga upp det. Än så länge är det dock inte officiellt, så jag kan inte avslöja allt för mycket. Så den som lever får se.

Satte på kaffebryggaren som var laddad och klar. Satte mig vid datorn för att vakna och skriva lite om saker jag tänkt på under veckan. Och sånt som jag råkat ut för. I Torsdags eftermiddag fick jag mitt livs andra fästing... Det var riktigt äckligt. Jag har fobier i massor och just fästingar är en utav dem. Jag stod och nästan kräktes när jag skulle plocka bort den, som tur är har vi en fästingpenna. Vi har ju katter och de får ju fästingar i parti och minut. Deras fästingar är jag också äcklad av men kan ta bort utan att få kväljningar...

Det är bara att ta dem och spola ner dem i toan eller dränka dem i sprit och kasta dem i soporna...
Men sättet jag upptäckte min egen på var rena rama mardrömmen (enligt mig) stod i duschen och håller på att smörja in mig med duschcreme, när jag ser en "leverfläck" som jag inte sett innan. Eller möjligtvis ludd från en tröja. Så jag försökte borsta bort det (luddet alltså) när jag inser att det inte är vare sig leverfläck eller luddtuss...

För leverfläckar som är såpass stora och dessutom går att vicka på bör man ha haft ett tag, de kommer inte över en natt... Och luddtussar är inte hårda. Det var alltså en fästing... Yippie!!! NOT!

Jag sköljde av mig duschcremen fort som satan sprang ut till sambon och tjöt, ro hit med fästingpennan, jag har en fästing... ( Kom i håg att jag är fobiskt rädd)
Sög tag i pennan med skakande händer, kväljningar och kallsvett... Lyckas till slut pricka ind et lilla aset och får ut det helt och hållet. Inga delar kvar. Jag ramlar i hop i en hög och shakar loss en stund och gör allt för att inte kräkas...  (Det har jag också fobi för)

Med fästingen väl borttagen och nedspolad i toan. ( Vart gör man av dem förresten?) Så ringde jag vårdcentralen. Eftersom det bara är den andra fästingen som jag haft i mitt liv ( i alla fall som jag vet om ) De sa att det antagligen inte  var nån fara eftersom jag hittat den tidigt osv... Men det lugnade inte mig alls. Så jag fick en tid hos ssk i går på morgonen kl 08,00. Märket runtomkring hade då lugnat ner sig rejält och det enda som återstod var ett ilsket rött bettmärke som hon sa var fint. (Nåja, jag finner blommor fina, men alla har olika smak, hehe) Jag tror att hon menade att det var rent från fästingdelar. Så alsolsprit och tvätta ordentligt var dag.

Hålla koll på att det ite blir nån stor fläck nånstans på kroppen. Och att jag inte får plötslig feber, förkylningssymtom, illamående, eller värk osv osv. Jag som är värsta hypokondrikern redan innan, hur ska detta sluta. Just nu eftersom jag är nyvaken är jag lite snuvig, det är jag jämnt visserligen när jag vaknar, men nu tror jag ju att det är pga fästingen. MIn kompis fick en Borrelia-variant som var riktigt gräslig, hon äter ff Penicillin och det är inte hundra ännu, det är 4:e veckan med Penicillin nu. Det har jag faktiskt inte lust med...

Jag tror att det beror mycket på att eleverna i sin tur inte har fått lära sig vanligt jävla hyfs och/eller att visa respekt för andra människor. Personligen har jag under de åren dottern gått i skolan (numer 2:an på Gymnasiet) verkligen avskytt att hälsa på i dotterns skola under 1:an till 6:an pga vissa elever sprang om kring och var totalt vilda. Lärarna mesade nåt så fruktansvärt med dem att det var gräsligt att se. Ett specifikt minne jag har är följande

Det var en såndär dag är någa utav eleverna skulle ha med sig sina föräldrar till skolan, och jag följer med dottern naturligtvis. Under förmiddagen skulle de ha matte och svenska. En utav eleverna springer runt runt runt och tjafsar och bråkar med alla de andra eleverna och läraren. Eleven i fråga snor papprena som de ska jobba med från sina klasskompisar, ställer sig och pratar högt i sin mobiltelefon och stör hur mycket som helst. Läraren säger till en gång med jordens mesigaste röst. - Nu får du lov att sätta dig ner du stör lektionen. Då skriker tjejen i fråga ännu mer när hon far runt som en i princip påtänd dervisch.
Jag mådde illa av huvudvärk efter en halvtimme och tänkte stackars ungar som har det så var dag på sin arbetsplats, och varför höjde inte läraren rösten mot vilden...

Jag tog upp detta specifika tillfälle med en annan mamma i klassen. Den mamman sa att hennes dotter kom hem varje dag och mådde illa och hade ont i huvudet. Min med. Det ledde till att vi bytte till en friskola, där eleverna hade mer press på sig att sköta sig. Det var det bästa vi har gjort. Små klasser, bra lärare, och en skola som verkligen såg eleverna. Ingen stöttes ut och var det problem tog lärarna tag i det direkt. Superbra helt enkelt. De ringde hem så fort minsta lilla bus framkom och de hade en dialog med oss föräldrar hela tiden. Dit gick jag med glädje på alla föräldramöten och tillställningar de hade. Så mitt råd är till den vanliga kommunala skolan, studera friskolorna på er ort och kolla hur de löst problemen, så ska ni se att det kommer att funka bättre för er också.

Men till sist men inte minst, det är föräldrarna som ska uppfostra sina barn inte skolan. Och det är vi föräldrar ofta himla dåliga på eftersom vi leker strutsar hela tiden. Dvs stoppar huvudet i sanden och säger; Nej min lilla X, H*N skulle aldrig göra nåt för att ställa till det... Tycker det är dags för de föräldrarna att dra upp huvudet ur sanden och titta på verkligheten och framför allt sluta dalta/curla med sina barn. Ge dem konsekvenser för sitt dåliga beteende mot andra. Dvs om lilla X jävlas varenda dag på lektionerna, dra in ett privilegium lilla X har och förklara varför. Så länge lilla X inte sköter sig är privileigiet borta men när lilla X skött sig i en månad kommer det tillbaks. Det är orsak och verkan.Detta ska naturligtvis även informeras till lärarna så att lärarna kan rapportera till föräldrarna. Och vice versa. Inte förrän då kommer man tillrätta med problemet när lärare och föräldrar pratar med varann. Men det är föräldrarnas sak att uppfostra barn som går att ha i möblerade rum. Det är inte samhällets uppgift och det kan det aldrig heller bli. Föräldrarna skaffade barn och därmed är det de som som bör ge dem sunda och schyssta värderingar.

Älskar att kolla på äckliga virus och bakterier, det ryser i hela mig och jag njuter hejdlöst. Det är ganska sjukt antar jag egentligen, men det skadar ju inte nån. Jag är helt fascinerad av saker som Ebola och såna saker, och drömmen vore att få sätta på sig en sån där rymddräkt och kliva in i ett labb och hålla på. Men det lustiga i kråksången är att samtidigt som jag är så fascinerad är jag superskraj att ens få en kräksjuka... Så logisk är jag. Och jag tror att Ebola faktiskt är farligare än en Calicismitta egentligen. Fast om man jobbar på labb med såna saker så har man ju trots allt skydd.. Men sån är jag, komplicerad varelse den här tjejen.   

 

Kommer alltid att älska den ön. På nåt underligt sätt känns det som om jag kom hem, första gången jag kom dit. Underbart!