Ge mig en AK-5 någon!!!

Eller ge mig ett break, ge mig ett par miljoner eller en superrik sambo! Ge mig ett nytt liv för fan! Jag är ju som bekant sjukpensionär, eller uppbär sjukersättning för att vara korrekt. Min sådan period går den siste Juni, men ingen har hört av sig till mig pga att de har nya regler på Förnedringskassan att följa. De får inte påverka folk att välja sjukersättning eller inte, alltså hör de inte av sig innan perioden har gått ut. Jävligt bra tänkt Kära Förnedringskassa. Vilken synaps var det som brast i er ickefungerande hjärna denna gången? Vilken av alla era jävla sjuka perversa njutningar att plåga redan liggande människor är det som blir tillfredsställd av detta nya sjuka tankesätt. För helvete!
Jag ringde upp dem bara pga att min väninna fått reda på att det var så av en slump när hennes sjukersättning brann inne, och hon i sin tur kontaktade dem om varför.
Då fick hon reda på detta nya regelverk.

Jag som då fortfarande inte visste om det tyckte det verkade skumt att jag inte hört nåt från Förnedringskassan, så jag ringer upp dem. Och får prata med en kvinna som inte var speciellt vänligt inställd eller informativ, dessutom hade hon svårt att göra sig förstådd på svenska. Inget fel med det men jag förstod inte vad hon sa. Så vad ska jag göra för att få hjälp frågade jag. Det enda jag kunde klura ut av vårt samtal var att hon skulle skicka papper om sjukersättning till mig och att jag skulle kontakta en läkare för att få ett läkarutlåtande. Det är bra två problem. Jag har INGEN läkare eftersom jag har slutat äta min medicin för att det är krångligt att åka till Uppsala för att få medicin. Det är dyrt och det är jobbigt att åka såpass långt för en sketen medicin. Dessutom ville jag kolla skillnaden med och utan medicin. Så dels står jag utan läkare sedan Oktober November någon gång och dessutom har jag inte en chans att få tag på en specialist inom min sjukdom på mindre än en månad.
Men naturligtvis tycker de att jag borde tagit reda på all denna info själv? Men det går ju fan inte i hop! Hur ska jag kunna veta saker som inte nån talar om för mig? Hur ska jag veta att FK rätt som det är slutar höra av sig till sina klienter? Hur i hela helvete tänker de?

Nu kom det där pappret i alla fall och det är en massa saker som ska fyllas i. Och jag har inte en aning om vad när och hur och varför jag ska kunna fylla i detta papper rätt. Hur ska jag kunna göra en objektiv bedömning av mig själv och min sjukdomsbild och hur mycket jag inte klarar eller klarar. Jag fattar fan inte ett skit. Så fick jag ringa upp dem igen, och då fick jag prata med en tjej som inte visste nåt heller. Hon visste inte heller vem min hndläggare var, det vet inte jag heller. Så jag bad henne om ursäkt men jag är förbannad. Och så sa hon att hon skulle be någon ringa upp mig i nästa vecka. Det var ju jävligt vänligt, jag är så förbannad att jag kan smälla av. Jag hatar dem så hett att det ryker ur öronen på mig.

Bussresa med pinsamma inslag... (Kopierat från min andra blogg.)

 

Jag sitter på bussen till Älvsjö dit jag ska åka, och rätt som det är kliver HAN (den snyggaste mannen i världen enligt mig) på bussen. Om det inte var han personligen så var det hans enäggstvilling om han har någon vill säga. Dessutom exakt samma klädstil. Själv ville jag bara sjunka genom jorden för som vanligt när jag springer på honom ser jag ut som jag just blivit utsläppt från hispan... I alla fall så sätter han sig så att han är vänd mot mig ansikte mot ansikte, kanske en 4 meter i från mig. Om det var han så kände han igen mig, det vet jag för han stirrade på mig. Jag ringer genast upp Jea och beklagar mig viskande i mitt headset. Hon garvar läppen av sig i andra änden, snälla kompisar man har eller hur???


Men om det nu inte var han ( den snyggaste mannen i världen) hur kan han då känna igen mig? Och vad fabian gör han i Herrängen? Det finns inte nåt speciellt där, inte vad jag vet i alla fall. Han bor inte i Stockholm vad jag vet. Det blev nästan en nära döden upplevelse det där ju. Lärdomen av detta hemska möte på bussen mellan Fruängen och Älvsjö lyder, sminka dig alltid när du går i väg Jenny, se till att inte klä dig som ett pucko, dvs köp nya kläder för fan, och se till att använda en annan täckjacka än den vita som lyser lång väg. Byt liv med dig själv eller nåt. Men frågan återstår, varför åker han omkring på den busslinjen?


Hur tar jag reda på om det var han? Jea tyckte att jag skulle bjuda honom på kaffe... Jag ville hellre ha en AK5 riktad mot huvudet med valet att bli skjuten eller pussa en tarantella. Så dramatisk är jag. Jag behöver antagligen inte upplysa er om att jag inte bjöd honom på kaffe? Jag smet av snyggt och tyst när min hållplats kom och han åkte vidare. Men jag hoppas till högre makter, Gud, Gudrun och alla heliga makter att det var nån annan som bara var lik honom. Och att han i sin tur tittade på mig för att jag såg ut som om jag sett ett spöke. Snälla gode Gud och alla andra goda makter låt det vara så.... För jag vill inte att han ska tro att jag förföljer honom, det räcker med att jag springer på honom när jag ska fixa biljetter till hans show... Men det är en annan story.


Sitter och läser en blogg om att man inte ska vara avundsjuk.

För att det är en destruktiv känsla. Men det är ju precis tvärtom, om jag blir avundsjuk för någonting så ser jag till att skaffa drivet så jag kan få det jag suktar efter. Eller så låter jag mina tankar gå ett  varv till och verkligen fundera på saken, och kommer kanske till insikt om att just den personen som har det jag vill ha men ännu inte fått, är värd just det och då nöjer jag mig med det. Avundsjuka är inte fel, men missunnsamhet är fel. Jag tror att man måste skilja på de orden, för avundsjuka kan ge drivkraft åt människan medans missunnsamhet blockerar all energi totalt.


Oj vad jag har varit dålig på att underhålla denna bloggen.

Har inte uppdaterat alls så som jag bort. Men men sånt är väl livet, i bland har man bara inte tid.
Fast det ironiska är att tid är det enda jag har med tanke på att jag just nu är sjukpensionär. Läste tillbaks lite och såg att någon person tyckte att jag verkade bitter för att jag inte ville umgås med småbarn... Låt mig förklara en gång för alla, här då. Jag ogillar inte barn, jag har inte nånting emot dem alls. Men om det är deras mamma eller pappa jag vill träffa för att göra saker med ( tex Gröna Lund, Liseberg och dyl) så vill jag inte ha dem i släptåg. För det slår aldrig fel, man kan inte prata en hel mening med den andre och ungarna kan ju självklart inte hjälpa att de är ungar och ungar är såna. Men kanske just därför bör man lämna dem hemma när man ska träffa kompisar, jag har ändå åkt 50 mil för att träffa vederbörande.
Det är inte att vara bitter, det är att ha åkt 50 mil i onödan typ och det är inte heller billigt att åka så långt, betala inträde för att göra det vi gjorde och få det förstört av en gnällspik till unge. Och nej, jag hatar inte barn det ska understrykas men jag vill inte umgås med dem jämnt. Jag har en egen dotter och inte ens henne släpar jag med på allt och inget. Nu fyller hon visserligen 18 i år så hon vet hur man ska uppföra sig, det är inte alltid en 5-åring vet det. Så enkelt var det med min bitterhet. :D

RSS 2.0