Bussresa med pinsamma inslag... (Kopierat från min andra blogg.)

 

Jag sitter på bussen till Älvsjö dit jag ska åka, och rätt som det är kliver HAN (den snyggaste mannen i världen enligt mig) på bussen. Om det inte var han personligen så var det hans enäggstvilling om han har någon vill säga. Dessutom exakt samma klädstil. Själv ville jag bara sjunka genom jorden för som vanligt när jag springer på honom ser jag ut som jag just blivit utsläppt från hispan... I alla fall så sätter han sig så att han är vänd mot mig ansikte mot ansikte, kanske en 4 meter i från mig. Om det var han så kände han igen mig, det vet jag för han stirrade på mig. Jag ringer genast upp Jea och beklagar mig viskande i mitt headset. Hon garvar läppen av sig i andra änden, snälla kompisar man har eller hur???


Men om det nu inte var han ( den snyggaste mannen i världen) hur kan han då känna igen mig? Och vad fabian gör han i Herrängen? Det finns inte nåt speciellt där, inte vad jag vet i alla fall. Han bor inte i Stockholm vad jag vet. Det blev nästan en nära döden upplevelse det där ju. Lärdomen av detta hemska möte på bussen mellan Fruängen och Älvsjö lyder, sminka dig alltid när du går i väg Jenny, se till att inte klä dig som ett pucko, dvs köp nya kläder för fan, och se till att använda en annan täckjacka än den vita som lyser lång väg. Byt liv med dig själv eller nåt. Men frågan återstår, varför åker han omkring på den busslinjen?


Hur tar jag reda på om det var han? Jea tyckte att jag skulle bjuda honom på kaffe... Jag ville hellre ha en AK5 riktad mot huvudet med valet att bli skjuten eller pussa en tarantella. Så dramatisk är jag. Jag behöver antagligen inte upplysa er om att jag inte bjöd honom på kaffe? Jag smet av snyggt och tyst när min hållplats kom och han åkte vidare. Men jag hoppas till högre makter, Gud, Gudrun och alla heliga makter att det var nån annan som bara var lik honom. Och att han i sin tur tittade på mig för att jag såg ut som om jag sett ett spöke. Snälla gode Gud och alla andra goda makter låt det vara så.... För jag vill inte att han ska tro att jag förföljer honom, det räcker med att jag springer på honom när jag ska fixa biljetter till hans show... Men det är en annan story.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0