Oj vad jag har varit dålig på att underhålla denna bloggen.

Har inte uppdaterat alls så som jag bort. Men men sånt är väl livet, i bland har man bara inte tid.
Fast det ironiska är att tid är det enda jag har med tanke på att jag just nu är sjukpensionär. Läste tillbaks lite och såg att någon person tyckte att jag verkade bitter för att jag inte ville umgås med småbarn... Låt mig förklara en gång för alla, här då. Jag ogillar inte barn, jag har inte nånting emot dem alls. Men om det är deras mamma eller pappa jag vill träffa för att göra saker med ( tex Gröna Lund, Liseberg och dyl) så vill jag inte ha dem i släptåg. För det slår aldrig fel, man kan inte prata en hel mening med den andre och ungarna kan ju självklart inte hjälpa att de är ungar och ungar är såna. Men kanske just därför bör man lämna dem hemma när man ska träffa kompisar, jag har ändå åkt 50 mil för att träffa vederbörande.
Det är inte att vara bitter, det är att ha åkt 50 mil i onödan typ och det är inte heller billigt att åka så långt, betala inträde för att göra det vi gjorde och få det förstört av en gnällspik till unge. Och nej, jag hatar inte barn det ska understrykas men jag vill inte umgås med dem jämnt. Jag har en egen dotter och inte ens henne släpar jag med på allt och inget. Nu fyller hon visserligen 18 i år så hon vet hur man ska uppföra sig, det är inte alltid en 5-åring vet det. Så enkelt var det med min bitterhet. :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0